EU-domstolen tydliggör förhållandet mellan internprisjusteringar och mervärdesskatt

EU-domstolen har meddelat dom i målet Stellantis Portugal, C-603/24, som behandlar frågan om mervärdesskatterättsliga konsekvenser av internprissättningsjusteringar som görs för att åstadkomma en marknadsmässig prissättning mellan koncernbolag. 

Enligt EU-domstolen utgör en justering av internpriset för motorfordon som tidigare sålts av ett tillverkningsbolag inom en koncern till ett distributionsbolag, inte vederlag för en tjänst tillhandahållen av distributionsbolaget. För att så ska vara fallet måste det föreligga ett rättsförhållande mellan bolagen som kännetecknas av att bolaget som förvärvat fordonen har tillhandahållit tjänster till bolaget som sålt fordonen. Eftersom avtalet mellan koncernbolagen inte reglerade tillhandahållande av tjänster, utan endast försäljning av motorfordon, bedömde EU-domstolen att ett sådant rättsförhållande inte förelåg. Avgörandet belyser därmed vikten av hur koncerninterna avtal utformas ur ett mervärdesskatterättsligt perspektiv.

Stellantis Portugal S.A. (”Stellantis”) är verksam inom koncernen General Motors, som tillverkar och marknadsför fordon, reservdelar och tillbehör. Stellantis förvärvade fordon från koncernens tillverkande bolag och sålde dem vidare till oberoende återförsäljare som i sin tur sålde fordonen till slutkund.

Enligt avtal mellan tillverkande bolag och Stellantis garanterades Stellantis en viss vinstmarginal på de fordon som förvärvades och såldes vidare. Mot denna bakgrund justerade de tillverkande bolagen internpriserna utifrån de kostnader som Stellantis haft, bland annat för inköp av fordon, reparationer, marknadsföring och drift, och utfärdade kredit‑ och debetnotor till Stellantis (”TP‑justering”).

I målet uppkom frågan om den gjorda justeringen kunde utgöra ersättning för tillhandahållande av tjänster avseende reparationer av fordonen.

EU-domstolen konstaterade att syftet med avtalet var att fastställa ett internpris för fordonen som såldes, som skulle säkerställa att Stellantis erhöll en i förväg fastställd vinstmarginal. Varken avtalet eller andra omständigheter tydde på att Stellantis var skyldig att mot ersättning tillhandahålla de tillverkande bolagen reparationstjänster.

EU-domstolen uttalade dock att det ankommer på nationell domstol att bedöma om det på grundval av uppgifter som i förekommande fall inte ingetts till EU-domstolen tillsammans med avtalet, föreligger ett rättsförhållande som innebär att justeringarna utgör det faktiska motvärdet för särskiljbara reparationstjänster, och erinrade om att ifall det är osäkert om en ersättning föreligger så kan det bryta det direkta samband som krävs.

Justeringarna beaktade inte bara reparationskostnader som återförsäljarna hade fakturerat Stellantis, utan även driftskostnader tillhörande bolaget. EU-domstolen noterade att det inte verkade föreligga en garanti för Stellantis att erhålla kompensation för kostnaderna i det fall vinstmarginalen uppnåddes. EU-domstolen ansåg därför att sambandet mellan eventuella reparationstjänster och justeringarna av internpriserna på sin höjd är indirekta. Inte heller kunde det av handlingarna som presenterades i målet anses att Stellantis agerade för de tillverkande bolagens räkning gällande reparationstjänsterna.

Slutligen uttalade EU-domstolen att, likt vad Generaladvokaten framför i sitt förslag, det ankommer på nationella myndigheter för det fall de skulle finna att justeringen är en ändring av priset i efterhand för sålda fordon, att bedöma vilken inverkan det har på fastställandet av beskattningsunderlaget för varuleveransen.

En grundläggande princip inom mervärdesskatterätten är att det krävs ett rättsförhållande som skapar ett direkt samband mellan en identifierbar tjänst och en ersättning för att en transaktion ska utgöra ett tillhandahållande av tjänster som får mervärdesskattekonsekvenser. I det aktuella målet anser EU-domstolen att det material som presenterats inte har visat att ett sådant avtalsförhållande existerar varför den TP-justering som gjorts inte heller kan utgöra en kompensation för en utförd tjänst. 

I linje med Generaladvokatens förslag konstaterar dock EU-domstolen att det är upp till den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida TP-justeringen på grundval av uppgifter som inte inlämnats till domstolen, tillsammans med avtalet, kan föreligga ett rättsförhållande och där justeringen i sådant fall kan utgöra en ersättning för reparationstjänster. Vidare uttalas att om det inte skulle bedömas vara fallet, utan istället anses utgöra en justering av priset i efterhand på leveransen av fordon, att behöriga nationella myndigheter behöver ta ställning till hur detta ska påverka beskattningsunderlaget för dessa leveranser.

Ur ett mervärdeskatterättsligt perspektiv är det värt att notera att det kan finnas en möjlighet att under vissa förutsättningar reglera huruvida en prisnedsättning som görs i efterhand ska påverka beskattningsunderlaget. Om det kan konstateras att det inte finns ett separat tillhandahållande av tjänster och om det inte heller finns några andra transaktioner mellan parterna är det ur ett internprissättningsperspektiv sannolikt att den föreliggande TP-justeringen avser att justera priset på fordonen. TP-justeringar görs inte i ett vakuum, utan sådana justeringar är till för att justera priset på en underliggande transaktion mellan parterna för att uppnå en marknadsmässig prissättning. I mervärdesskattehänseende kan det endast bli fråga om en justering av en tidigare ersättning gällande leverans av fordonen om det finns ett direkt samband mellan en justering som görs och en tidigare leverans.

När Generaladvokaten presenterade sitt förslag så behandlade hon även frågan huruvida vissa TP-justeringar kan anses vara utanför mervärdesskattens tillämpningsområde. EU-domstolen behandlar tyvärr inte denna fråga i sitt avgörande, varför svaret på den frågan fortfarande är ovisst.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det är den ekonomiska verkligheten, där avtalet mellan parterna är en viktig omständighet, som är avgörande för om en TP-justering får mervärdesskatterättsliga konsekvenser. Det är därför viktigt för koncerner att se över hur koncerninterna avtal och annan dokumentation är utformade, dels för att säkerställa en marknadsmässig prissättning av de koncerninterna transaktionerna och dels för att analysera hur transaktionen ska bedömas ur ett mervärdesskatterättsligt perspektiv.

Det har nu kommit ett flertal avgöranden från EU-domstolen som rör sambandet mellan internprissättning och mervärdesskatt. Ni är välkomna att höra av er till oss för en diskussion om hur dessa påverkar er prissättning och beskattningsunderlag vid koncerninterna transaktioner.

Läs mer:

• The article in English
  
  
• EU-domstolens avgörande den 13 maj 2026 i målet Stellantis Portugal, S.A. mot Autoridade Tributária e Aduaneira (C-603/24)
  
  
• TaxNews nr 1, 2026: Internprissättningsjustering kan påverka beskattningsunderlaget för moms ("Stellantis")
  
  
• TaxNews nr 30, 2025 Internprissättningsjustering utgör mervärdesskattepliktig ersättning för tjänster ("Arcomet")
  
  
• TaxNews nr 28, 2025 EU-domstolen underkänner Skatteverkets tillämpning av omvärderingsreglerna ("Högkullen")
  
  
• TaxNews nr 29, 2024 EU-dom: Avdragsrätt vid inköp av koncerninterna tjänster ("Weatherford")