Den 27 januari 2026 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) sitt avgörande i det principiellt viktiga omvärderingsmålet ”Högkullen”. Frågan i målet är hur marknadsvärdet för tjänster, som ett moderbolag tillhandhåller sina dotterbolag, ska fastställas vid tillämpningen av bestämmelserna om omvärdering av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.
HFD konstaterar inledningsvis att grund för omvärdering endast föreligger om ersättningen för de tillhandahållna tjänsterna är lägre än marknadsvärdet på tjänsterna. Dessutom klargör HFD att det är Skatteverket som har bevisbördan för att så är fallet och att bedömningen ska göras för varje separat tillhandahållanden d.v.s. för varje enskild tjänst.
HFD konstaterar vidare att det synsätt som HFD gett uttryck för tidigare i HFD 2014 ref. 40 inte är förenligt med mervärdesskattedirektivet. HFD uttalade i det aktuella målet att Skatteverket kan inrikta sin bevisföring på att kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna överstiger ersättningen. Det HFD nu klargör är att Skatteverket först måste visa att det saknas en jämförbar tjänst på den öppna marknaden för att få fastställa beskattningsunderlaget till kostnaden för att tillhandahålla tjänsten.
Enligt HFD har Skatteverket inte gjort sannolikt att jämförbara transaktioner saknas. Skatteverket har inte heller presenterat något underlag som gör det möjligt att bedöma marknadsvärdet av de enskilda tjänster som bolaget har tillhandahållit. Det saknas därför grund för att omvärdera beskattningsunderlaget på sådant sätt som Skatteverket har gjort.
