EU-kommissionen: 2019 års ränteavdragsbegränsningsregler strider mot EU-rätten

Enligt EU-kommissionen är 2019 års riktade ränteavdragsbegränsningsregler inte förenliga med etableringsfriheten. Kommissionen har därför skickat en kompletterande formell underrättelse till Sveriges regering. Sverige har nu två månader på sig att svara.

Bakgrund

Redan 2013 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Sverige, med avseende på 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler. Den 20 januari 2021 avgjorde EU-domstolen i det så kallade Lexel-målet (C-484/19) att det inte är förenligt med etableringsfriheten i Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt (EU-fördraget eller FEUF) att med stöd av undantagsregeln i 2013 års regler vägra avdrag för de aktuella ränteutgifterna (se TaxNews nr 2, 2021). 

Den 1 januari 2019 trädde nya uppdaterade riktade ränteavdragsbegränsningsregler ikraft. Enligt dessa regler gäller begränsningen endast om skulden ”uteslutande eller så gott som uteslutande” (90–100 %) har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Om skulden avser ett koncerninternt förvärv av aktier i ett företag som ingår i intressegemenskapen får avdrag bara göras om förvärvet är ”väsentligen” affärsmässigt motiverat. 

Kommissionens kompletterande formella underrättelse

Kommissionen menar att även 2019 års regler strider mot etableringsfriheten.

Kommissionen är av uppfattningen, med hänvisning till domen i Lexel-målet, att ändringarna som föranleds av 2019 års regler inte förändrar reglernas EU-stridighet. Begränsningen av ränteavdragsrätten inom en intressegemenskap fortsätter att gälla endast i gränsöverskridande situationer och den därav följande begränsningen är fortfarande inte berättigad (av något tvingande skäl). Ränteavdrag nekas fortfarande i samband med lånearrangemang mellan närstående företag som faktiskt är etablerade inom EU/EES, även om lånevillkoren är affärsmässiga. Kommissionen anger även:

• Tillämpningen av reglerna är inte begränsad till rent fiktiva upplägg. Kommissionen påpekar bland annat att den förmodade förekomsten av skattemotiv (av en viss omfattning), eller den förmodade avsaknaden av tillräckliga organisatoriska skäl bakom transaktionerna, automatiskt leder till en presumtion i 2019 års regler om skattefusk som leder till att ränteavdrag inte tillåts i koncerninterna situationer.
  
• Om transaktionen inte uppfyller motivtestet nekas ränteavdrag i sin helhet och detta gäller även om villkoren för lånet är helt och hållet affärsmässiga. För att kunna motiveras måste avdragsbegränsningen gälla endast till den del räntan överstiger vad som skulle ha gällt mellan två oberoende parter.
  
• Samma problem med bevisbördan och tolkningssvårigheter som fanns i 2013 års regler finns kvar i 2019 års regler. 

Kommissionen anser därmed fortfarande att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt etableringsfriheten genom att anta och behålla 2013 års regler och ersätta dem med 2019 års regler.

Genom införandet av 2019 års regler kunde en avsevärd lättnad i tillämpningen av avdragsbegränsningen förväntas. Reglerna begränsar avdrag för ränta på skulder som ”uteslutande eller så gott som uteslutande” har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, vilket är en betydligt högre tröskel än de 25 % skatteskäl som tidigare krävdes för att neka avdrag enligt ventilen, eller 75 % skatteskäl enligt undantaget från tioprocentsregeln. Emellertid hänvisar de nya reglerna tillbaka till samma förarbeten som de gamla, och har samma tolkningssvårigheter. Dessutom begränsas tillämpningen inte till rent fiktiva upplägg. Det var därmed många som spekulerade i att även 2019 års regler var EU-stridiga. Av dessa skäl är det välkommet att även kommissionen gör denna observation, och tvingar Sverige att agera.

Den formella underrättelsen är första steget i ett överträdelseförfarande. Nästa steg är att Sverige ska lämna ett svar (inom två månader). Beroende på hur kommissionen ser på Sveriges svar, kan kommissionen besluta att skicka ett s k motiverat yttrande, med en uppmaning till Sverige att rätta sig efter EU-rätten inom en angiven tid (normalt två månader). Om Sverige på ett trovärdigt sätt t ex förbinder sig att ändra lagstiftningen kan kommissionen istället besluta att inte gå vidare med överträdelseförfarandet.   

Om Sverige inte rättar sig efter det motiverade yttrandet kan kommissionen besluta att överlämna ärendet till EU-domstolen. De senaste åren har cirka 85 % av ärendena lösts innan de gått till domstol; normalt på grund av att landet i fråga genomfört den efterfrågade lagändringen.  Även om kommissionen inleder en fördragsbrottstalan i domstolen kan det inte uteslutas att de lägger ner sin talan om Sverige ändrar reglerna. 

Det återstår således att se hur denna process utvecklar sig. Emellertid är det redan nu av stort signalvärde för kommande processer och tillämpning av 2019 års regler att kommissionen har tagit detta steg och uttryckt på ett tydligt sätt att de svenska reglerna, enligt kommissionens mening, fortfarande strider mot EU-rätten.
 

Caroline Väljemark
+46 76 863 99 39
caroline.valjemark@kpmg.se

Läs mer om ämnet och hitta fler TaxNews-artiklar.