Utökade krav på transparens inom skatteområdet

Regler om offentlig land-för-land-rapportering innebär att vissa multinationella koncerner måste offentliggöra en inkomstskatterapport. För många svenska företag innebär detta att informationen behöver offentliggöras under 2026. Nedan går vi igenom vem som omfattas, vad rapporten ska innehålla och hur ni kan förbereda er. 

KPMG har tidigare rapporterat om genomförandet av EU‑direktivet om ökad transparens för stora företags skattebetalningar (läs tidigare TaxNews här). Riksdagen har antagit lag (2023:340) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter som inför krav på offentlig land‑för‑land‑rapportering (s.k. public CbCR) för vissa större multinationella koncerner. Som utgångspunkt omfattas internationella koncerner med en omsättning på över 8 miljarder kronor under vart och ett av de två föregående räkenskapsåren.

För många multinationella koncerner är räkenskapsåret 2025 det första rapporteringsåret enligt EU‑reglerna, vilket innebär att offentliggörande och inlämning ska ske senast i slutet av 2026. Genom offentliggörandet av rapporten blir information som tidigare enbart har delats med skattemyndigheter nu tillgänglig för allmänheten. Detta medför att företag behöver ha en strategi för hur informationen ska delas och vilket narrativ som ska publiceras tillsammans med siffrorna – och därigenom säkerställa att koncernens syn på skattefrågor förmedlas på ett balansera sätt. Samtidigt har den rättsliga kartan nu klarnat i den meningen att samtliga EU‑medlemsstater har implementerat direktivet men på ett sätt som i praktiken skiljer sig åt i flera viktiga avseenden, framför allt när en koncerns ultimata moderbolag är hemmahörande utanför EU. 

Som ovan nämnt avser kraven multinationella koncerner med en omsättning på över 8 miljarder kronor och med verksamhet inom EU.

För EU-baserade koncerner är regelverket i grunden relativt tydligt: det yttersta moderbolaget ansvarar för rapporteringen och offentliggörandet. Dotterbolagen behöver i dessa fall inte lämna in rapporten på egen hand, men måste säkerställa att lokala regler följs när det kommer till att hänvisa till moderbolagets publicering och offentliggörande.

För icke EU-baserade koncerner är situationen mer komplex. Som huvudregel uppstår en rapporteringsskyldighet i varje medlemsstat där koncernen har en kvalificerad dotterbolags  eller filialnärvaro, om inte förutsättningarna för undantaget om samordnad rapportering (så kallad multiple reporting exemption) är uppfyllda. I praktiken innebär detta att många icke EU-baserade koncerner under 2026 behöver ta ställning till om rapporteringen ska centraliseras eller om lokala enheter kommer att behöva ansvara för parallella inlämningar i flera jurisdiktioner, med tillhörande administrativa och tidsmässiga konsekvenser.

Inkomstskatterapporten ska innehålla en övergripande men informativ bild av företagets eller koncernens skattemässiga situation och ska omfatta all verksamhet som ingår i koncernredovisningen. Rapporten ska bland annat innehålla uppgifter såsom företagets eller koncernens namn, vilket räkenskapsår rapporten avser samt vilken valuta som används. Det ska även framgå vilka företag som ingår i koncernen och om dessa hör hemma inom EES eller i någon av de skattejurisdiktioner som finns upptagna på EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Vidare ska rapporten innehålla en kort beskrivning av den verksamhet som bedrivs samt centrala nyckeltal, såsom antal anställda, intäkter, resultat före inkomstskatt, årets ackumulerade inkomstskatt, betald inkomstskatt och ackumulerade vinstmedel för året.

Rapporten ska tillgängliggöras utan kostnad senast tolv månader efter räkenskapsårets utgång. Den ska upprättas på minst ett av EU:s officiella språk, alternativt på norska eller isländska, och publiceras på den rapporteringsskyldiges webbplats. Tillgänglighetskravet innebär också att rapporten ska finnas kvar och vara åtkomlig för allmänheten under minst fem år från publiceringstidpunkten.

Om rapporten ska offentliggöras i Sverige gäller särskilda formkrav. I sådana fall ska inkomstskatterapporten upprättas på svenska och ges in till Bolagsverket senast tolv månader efter räkenskapsårets utgång. Om rapporten inte lämnas in i tid har Bolagsverket möjlighet att förelägga företaget att fullgöra sin skyldighet och kan besluta om vite vid fortsatt bristande efterlevnad. Inlämning av rapporten kommer att kunna ske via Bolagsverkets e tjänst, som i nuläget beräknas vara färdigställd under senare delen av 2026.

Det finns en möjlighet att undanta viss information om ett offentliggörande bedöms kunna orsaka väsentlig skada för företagets marknadsposition. I sådana fall ska företaget öppet redogöra för att information har undantagits samt ange motiven bakom beslutet. Undantaget är dock tidsbegränsat, och de aktuella uppgifterna måste offentliggöras i en senare inkomstskatterapport, senast inom fem år. Värt att notera är att det finns ett par länder som har valt att inte möjliggöra ett sådant utelämnande och hanteringen av denna diskrepans bör analyseras om undantaget faktiskt tillämpas. 

Public CbCR (EU-direktivet) och private CbCR (BEPS Action 13) liknar varandra, men skiljer sig på flera viktiga punkter.

Den största skillnaden ligger i att public CbCR ska offentliggöras och hållas tillgänglig. Detta ställer ökade krav på att uppgifterna i inkomstskatterapporten är konsekventa med annan extern rapportering, så som koncernredovisning, årsredovisningar och hållbarhetsrapportering. Samspelet med andra transparensinitiativ blir särskilt viktigt att beakta.

För koncerner med verksamhet i Australien uppstår en parallell skyldighet enligt ett mer långtgående regelverk för offentlig land-för-land-rapportering, som bland annat kräver kvalitativa beskrivningar av koncernens syn på skatt.

Sammantaget medför detta att rapporteringen under 2026 bör betraktas som ett sammanhängande ekosystem, där olika rapporteringskrav och initiativ samspelar, istället för att hanteras som enskilda och isolerade regelefterlevnadsfrågor.

Svenska företag som kan omfattas av offentlig land-för-land-rapportering bör göra en lägesanalys för att fastställa på vilken nivå rapporteringskravet måste tillgodoses: svenskt moderbolag eller svenskt dotterbolag/filial i koncern med moderbolag utanför EU samt om rapporteringskravet i Australien måste tillgodoses. Om rapporteringsskyldighet uppstår är det viktigt att tydliggöra ansvarsfördelningen i koncernen och uppdatera aktuella interna rutiner kring rapportering för att säkerställa regelefterlevnad. Se även över eventuell skyldighet enligt australiensiska regler och analysera lokala avvikelser i de EU-länder där koncernen är etablerad.

Koncernen behöver sedan säkerställa att nödvändiga uppgifter kan tas fram på ett tillförlitligt sätt. En uppdatering av nuvarande rapporteringsprocesser utifrån eventuella skillnader mellan public, private och australiensisk CbCR är också nödvändigt. 

Eftersom rapporten blir offentlig bör koncernen bedöma hur informationen kan uppfattas av olika intressenter. Samspelet mellan de olika rapporteringskraven och redan offentliggjord information måste säkerställas för att också sätta informationen i rätt kontext. Företag bör också fundera på om rapporten ska kompletteras med annan information som bidrar till en mer nyanserad bild på företagets skattebidrag till samhället. 

Inom KPMG:s globala nätverk har vi omfattande erfarenhet av CbCR och hur man kan säkerställa att offentliggörandet sker på ett ändamålsenligt sätt för att ge en mer nyanserad bild av koncernens skatteposition. KPMG har också utvecklat ett verktyg (Tax Footprint Analyzer) för insamling och presentation av det totala skattebidraget som kan användas för att just nyansera bilden av de skatter koncernen bidrar med till samhällen globalt. Kontakta oss gärna om du vill veta mer om de krav ni omfattas av eller avseende hur ni som bolag kan positionera er public CbCR på bästa sätt.