Välkommet avgörande från HFD - fastighetstaxering ska alltid baseras på lagtext och dess förarbeten

Den 10 december meddelade Högsta förvaltningsdomstolen ett avgörande (mål nr 502-25) som klargör hur byggnader med s.k. trampolinparker ska taxeras. I en trampolinpark återfinns normalt trampoliner, studsmattor, hinderbanor samt andra för fysisk aktivitet avsedda redskap och ytor, såsom klätterväggar. Den centrala frågan i det aktuella målet var huruvida byggnaden skulle taxeras som en skattepliktig hyreshusbyggnad eller som en skattefri specialbyggnad. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande belyser en principiellt viktig fråga som är av intresse för betydligt fler fastighetsägare än enbart de som äger trampolinparker.

Av fastighetstaxeringslagen framgår bland annat att en byggnad som är inrättad för kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande ändamål ska klassificeras som hyreshusbyggnad. Vidare anges att med specialbyggnaden bad-, sport- och idrottsanläggning avses en byggnad som till övervägande del används för bad, sport, idrott eller liknande verksamhet, förutsatt att allmänheten har tillträde till anläggningen  .

I det aktuella målet gjorde Skatteverket gällande att byggnaden inte skulle klassificeras som skattefri specialbyggnad. Skatteverket menade att de aktiviteter som bedrivs i byggnaden snarare har karaktär av lek, nöje och rekreation. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade dock att även om aktiviteterna delvis har sådan karaktär, finns det inget stöd i lagtext eller förarbeten för att detta skulle diskvalificera byggnaden från att betraktas som en sport- eller idrottsanläggning. Högsta förvaltningsdomstolen har analyserat förarbetena till gällande bestämmelser i fastighetstaxeringslagen och konstaterar att följande framgår: ”En ledande tanke bakom undantaget från skatteplikt för vissa byggnader är den samhällsnytta som användningen av byggnaden för med sig...Vidare uttalas att människor får alltmer fritid och att det är väsentligt att denna fritid kan tas till vara på ett positivt sätt ”. 

Avgörandet är mycket välkommet och förhoppningsvis leder det till att Skatteverket ser över sina rutiner avseende lagtolkning. Grundpelaren i fastighetstaxeringslagen är att fastigheter ska åsättas korrekta taxeringsvärden i enlighet med gällande bestämmelser, vilket tydligt framgår av fastighetstaxeringslagens 1 kap. 2 §. Skatteverket får och bör inte heller uppställa ytterligare rekvisit utöver vad som framgår av lagtexten vid handläggning av fastighetstaxeringsärenden. I det aktuella fallet hade Skatteverket förespråkat att byggnaden skulle klassificeras som hyreshusenhet, med hänvisning till att verksamheten bl.a. hade ”nöjesinslag”. Fastighetsägaren fick dock rätt, eftersom domstolen konstaterade att det inte finns något stöd i lagtext eller förarbeten för att byggnaden skulle diskvalificeras som bad-, sport- och idrottsanläggning på grund av att aktiviteterna har inslag av lek och nöje. Kärnan i detta avgörande är att fastighetstaxeringen ska baseras på faktiska omständigheter och vad som framgår av gällande rätt. 

Vill du diskutera eller behöver du hjälp med att bedöma om din fastighet har åsatts ett korrekt taxeringsvärde? Våra skattespecialister hjälper dig gärna! KPMG har ett dedikerat team som arbetar uteslutande med fastighetstaxering.