KPMG har framgångsrikt agerat ombud i mål om expertskatt i kammarrätten. I målet prövades vem som ska betraktas som arbetsgivare vid tillämpning av expertskattereglerna. Domstolen fastslog, i motsats till Skatteverkets uppfattning, att arbetsgivaren kan vara annan än den som är utbetalare av lön.
En konsekvens av domen bör vara att expertskattereglerna kan tillämpas på lön utbetald av annan än arbetsgivaren för arbete hos ett svenskt bolag. Arbetsgivare och arbetstagare som hittills inte erhållit skattelättnad på lön som betalats av annan än svensk arbetsgivare, bör undersöka om ytterligare nedsättning kan komma i fråga.
Forskarskattenämnden beslutade att bevilja skattelättnader (s.k. expertskatt) för en individs arbete hos ett svenskt bolag. Lönen utbetalades dock till individen av ett utländskt koncernbolag, trots att hennes arbete i Sverige utfördes för det svenska bolagets räkning. Att en tidigare utländsk arbetsgivare helt eller delvis fortsätter att utbetala lön till experter, som sänds ut för att arbeta i svenska koncernbolag, är erfarenhetsmässigt vanligt förekommande. Förfarandet beror ofta på praktiska och administrativa skäl, som saknar koppling till svenska regler och anställningen i Sverige.
Skatteverket överklagade beslutet från Forskarskattenämnden och hävdade att det utländska bolaget, i egenskap av utbetalare av lönen, skulle betraktas som arbetsgivare enligt inkomstskattelagens regler om expertskatt. Kravet på att en arbetsgivare ska höra hemma i Sverige eller vara ett utländskt bolag med fast driftställe var därmed enligt Skatteverket inte uppfyllt. Skatteverket menade att arbetsgivarbegreppet enligt reglerna om expertskatt var omedelbart knutet till den som är utbetalare av lönen. I annat fall skulle det enligt Skatteverket uppkomma en omotiverad diskrepans mellan definitionerna av arbetsgivare i olika lagar. Under alla förhållanden menade Skatteverket att det var det utländska bolaget som hade kontroll över individens anställning och därmed var att ses som arbetsgivare.
Individen och det svenska bolaget gjorde gällande att det utländska bolagets utbetalning av lön saknade omedelbar betydelse för vem som ska betraktas som arbetsgivare. Vidare anfördes att det svenska bolaget var den verkliga arbetsgivaren bl.a. eftersom det bar den totala lönekostnaden och då individen arbetade uteslutande för det svenska bolaget. Individen och det svenska bolaget framhöll även att löneutbetalningen av det utländska bolaget berodde på administrativa skäl, vilket inte borde påverka bedömningen av vem som anses vara arbetsgivare.
Förvaltningsrätten ansåg inte att det utländska bolagets utbetalning av lön i och för sig föranledde att det skulle anses vara arbetsgivare vid tillämpning av reglerna om expertskatt. Istället bedömde förvaltningsrätten att det svenska bolaget ska anses vara arbetsgivare i enlighet med reglerna om expertskatt, eftersom arbetet utfördes för det svenska bolagets räkning och då det bolaget stått för den ekonomiska kostnaden för lönen. Domstolen ansåg denna bedömning ligga i linje med reglernas grundläggande syfte att gynna svenska bolag och svensk ekonomi, samt att sättet på vilket lönen betalas ut inte i sig ska hindra skattelättnader.
Kammarrätten meddelade prövningstillstånd och avslog Skatteverkets överklagande i dom den 24 februari 2025 i mål nr 2599-24. Domstolen fann ingen anledning att göra någon annan bedömning än förvaltningsrätten, vilket innebär att Forskarskattenämndens beslut står fast och att individen ska fortsätta att beviljas skattelättnader enligt inkomstskattelagen.
