EU-dom: Avdragsrätt vid inköp av koncerninterna tjänster

EU-domstolen meddelade den 12 december sin dom i det första av fyra mål som berör gränslandet mellan mervärdesskatt och internprissättning. Domen kan få betydelse för nationella domstolars bedömning av vilka omständigheter som är relevanta och vilken bevisning som kan krävas för att avdragsrätten ska anses styrkt.

I målet (C-527/23, Weatherford Atlas Gip) hade ett rumänskt bolag som var verksamt inom en global koncern specialiserad på tjänster inom oljeindustrin tillhandahållit borrningstjänster till två kunder. För att tillhandahålla dessa tjänster hade det rumänska bolaget förvärvat allmänna administrativa tjänster från andra bolag inom koncernen, så som tjänster inom IT, HR, marknadsföring, redovisning och rådgivning. Tjänsterna hade även tillhandahållits andra bolag inom koncernen och kostnaderna för att tillhandahålla administrationstjänsterna hade delats mellan de bolag som nyttjade tjänsterna. Det rumänska bolaget hade redovisat utgående mervärdesskatt genom omvänd betalningsskyldighet för de inköpta tjänsterna samt gjort fullt avdrag för ingående mervärdesskatt.

I samband med en skatterevision beslutade den rumänska skattemyndigheten att neka bolaget avdrag för ingående mervärdesskatt då bolaget inte kunnat visa att tjänsterna som det rumänska bolaget erhållit från det belgiska bolaget haft en koppling till bolagets beskattningsbara mervärdesskattepliktiga transaktioner. Enligt skattemyndigheten ansågs det inte möjligt att fastställa en sådan koppling, eftersom tjänsterna tillhandahållits flera bolag inom koncernen och därför kommit andra koncernbolag, eller koncernen i sig, till nytta. Den rumänska skattemyndigheten förnekade inte att de administrativa tjänsterna faktiskt tillhandahållits men ifrågasatte dock nödvändigheten av de förvärvade tjänsterna.

Bolaget överklagade beslutet till nationell domstol i Rumänien som beslutade att vilandeförklara målet och fråga EU-domstolen om artikel 168 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för skattemyndigheten att neka avdrag för mervärdesskatt för inköpta tjänster när det konstaterats att alla de kostnader som har redovisats för de inköpta tjänsterna utgör en del av den beskattningsbara personens allmänna omkostnader och att den beskattningsbara personen enbart utför beskattningsbara transaktioner?

EU-domstolen inledde med att framföra att en beskattningsbar person, som agerar i denna egenskap vid inköp av en vara eller tjänst, och som använder denna vara eller tjänst för sina beskattade transaktioner, har avdragsrätt för all mervärdesskatt som har eller ska betalas med avseende på inköpet. EU-domstolen anförde vidare att det för att avdragsrätt ska föreligga i princip krävs ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag föreligger. Avdragsrätt tillerkänns också när kostnaderna för de förvärvade tjänsterna utgör en del av den beskattningsbara personens allmänna omkostnader och således en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de varor eller tjänster som denne tillhandahåller.

Om det visar sig att inköpta tjänster inte används för den beskattningsbara personens egna transaktioner, utan för transaktioner som utförs av tredje man (exempelvis ett annat koncernbolag), saknas avdragsrätt till den del mervärdesskatten hänför sig till dennes transaktioner.

Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av bland annat avtalen om tillhandahållande av tjänster och den ekonomiska och kommersiella verkligheten, avgöra i vilken utsträckning de berörda tjänsterna har tillhandahållits för att den beskattningsbara personen ska kunna genomföra sina beskattade transaktioner. Frågan om nödvändigheten och lämpligheten av de inköpta administrationstjänsterna är enligt EU-domstolen en omständighet utan relevans. Förhållandet att de berörda administrativa tjänsterna samtidigt tillhandahållits andra koncernbolag saknar, enligt EU-domstolen, också betydelse. Den nationella domstolen ska dock pröva om ”den andel av kostnaderna för dessa tjänster som den beskattningsbara personen stått för verkligen motsvarar de tjänster som denne har åtnjutit för sina egna beskattade transaktioner”.

Sammanfattningsvis besvarade EU-domstolen tolkningsfrågan med att artikel 168 i mervärdesskattedirektivet utgör hinder för en nationell bestämmelse eller praxis som leder till att avdrag för ingående mervärdesskatt nekas avseende inköp av tjänster från andra beskattningsbara personer inom samma koncern, med motiveringen att tjänsterna samtidigt tillhandahållits andra bolag inom koncernen och att förvärvet av tjänsterna inte var nödvändigt eller lämpligt. Detta gäller under förutsättning att det styrkts att nämnda tjänster används av den beskattningsbara personen för sina egna beskattade transaktioner.

EU-domstolens dom är i linje med domstolens tidigare praxis. EU-domstolen tydliggör att det i mervärdesskattedirektivet inte ställs något krav på att den beskattningsbara personen ska kunna visa att inköpta varor och tjänster är lämpliga eller ekonomiskt lönsamma.

Sambandet mellan mervärdesskattesystemet och internprissättningssystemet har länge inneburit stor osäkerhet för multinationella företag och koncerner. I målet var det ingen fråga om huruvida mervärdesskattepliktiga tjänster hade tillhandahållits. Domen utgör ändå ett välkomnat klargörande kopplat till att avdragsrätt endast kan vägras på objektiva grunder, exempelvis när det saknas en koppling mellan inköpen och den beskattningsbara personens beskattade transaktioner.

Domen besvarar inte frågan gällande vilken sorts bevisning som en skattemyndighet eller nationell domstol kan kräva för att en skattskyldig ska kunna bevisa att kostnaden för förvärv av interna tjänster motsvarar de tjänster som denne har åtnjutit. Domstolen konstaterar dock att det följer av rättspraxis att det ankommer på den beskattningsbara personen som vill göra avdrag för mervärdesskatt att visa att villkoren för rätt till avdrag är uppfyllda. Berörd skattemyndighet får således kräva att den beskattningsbara personen själv ska lägga fram den bevisning som myndigheten anser vara nödvändig för bedömningen av om det yrkade avdraget ska medges eller ej. Detta belyser vikten av att koncerner har en genomarbetad process för att dokumentera koncerninterna tjänster som utförs, både ur ett mervärdesskatte- och internprissättningsperspektiv.

Det ligger för närvarande tre ytterligare mål inför EU-domstolen på området mervärdesskatt och internprissättning. Avgöranden i två av tre mål, C-726/23, Arcomet Towercranes samt C-808/23 Högkullen, är sannolikt att vänta under första halvan av 2025. KPMG är ombud i det senare målet och vi har skrivit om det i ett tidigare TaxNews.

Vi på KPMG följer rättsutvecklingen på området mycket noga. Det finns anledning för koncerner att se över sin TP-hantering och säkerställa att rätt dokumentation finns på plats för att avdragsrätt för ingående mervärdesskatt ska kunna styrkas samtidigt som en korrekt regelefterlevnad på internprissättningsområdet säkerställs.

Varmt välkomna att kontakta oss.

Läs mer
TaxNews nr 1, 2024

EU-domstolens avgörande den 12 december 2024 i målet Weatherford Atlas Gip SA mot Agenția Națională de Administrare Fiscală — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor, Agenția Națională de Administrare Fiscală — Direcția Generală de Administrare a Marilor Contribuabili (C‑527/23)

Läs mer om ämnet och hitta fler TaxNews-artiklar.

Villiam Lööf
Indirect Tax
KPMG i Sverige
+46 73 597 42 59
villiam.loof@kpmg.se