EU-dom: Kupongskatt på utdelning till utländska offentliga pensionsinstitut är EU-stridig

Den 29 juli 2024 avgjorde EU-domstolen att det inte är förenligt med den fria rörligheten för kapital att ta ut kupongskatt på utdelning från svenska bolag till utländska offentliga pensionsinstitut, medan motsvarande utdelning inte är föremål för beskattning om den tillfaller svenska offentliga pensionsinstitut. De svenska reglerna är således EU-stridiga och det ska vara möjligt för utländska offentligrättsliga pensionsinstitut och andra liknande statliga investerare att begära full återbäring av innehållen kupongskatt eller ta emot utdelning från Sverige utan innehållande av kupongskatt.    

Målet (C-39/23) avsåg tre finska offentligrättsliga pensionsfonder som tagit emot utdelning från investeringar i svenska bolag och varit föremål för svensk kupongskatt. Samtidigt som sådana utländska fonder beskattas är svenska offentligrättsliga pensionsfonder (AP-fonder) undantagna från beskattning på motsvarande utdelningar eftersom de omfattas av statens skattefrihet. De finska fonderna ansökte om återbäring av den svenska kupongskatten med hänvisning till att uttaget av kupongskatt därmed strider mot den fria rörligheten för kapital. Högsta förvaltningsdomstolen begärde EU-domstolens förhandsavgörande i frågan.

EU-domstolen började med att konstatera att detta förhållande, att svenska offentligrättsliga pensionsfonder är undantagna från kupongskatt, medan utländska sådana inte är det, utgör en sådan skillnad i behandling som avhåller utländska institut från att investera i svenska bolag och innebär en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).

EU-domstolen konstaterade sedan att den skillnad i behandling som föreligger avser situationer som är objektivt jämförbara, vilket bedöms mot bakgrund av det ändamål som eftersträvas med reglerna, samt föremålet för och innehållet i bestämmelserna. Syftet med statens skattefrihet är att undgå en rundgång av allmänna medel. EU-domstolen menar att detta ändamål även skulle kunna uppnås genom att undanta utländska offentligrättsliga pensionsinstitut från beskattning. EU-domstolen poängterar vidare att det enda relevanta åtskillnadskriterium som uppställs i de svenska reglerna om statens skattefrihet är hemvist – att utländska offentligrättsliga organ inte omfattas eftersom de inte har hemvist i Sverige. Aspekter såsom uppbörd av pensionsutgifter, utbetalning av pensioner samt den berörda fondens juridiska form förefaller däremot inte ha någon direkt koppling till den skattemässiga behandlingen av utdelning från svenska bolag och utgör inte relevanta åtskillnadskriterier. Att de finska fonderna i fråga skiljer sig från AP-fonderna i dessa avseenden påverkar således inte det faktum att de befinner sig i en objektivt jämförbar situation.

Domstolen undersökte slutligen om skillnaden i behandling kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse. Den svenska regeringen argumenterade att statens skattefrihet syftar till att undvika en onödigt tung administrativ rundgång av allmänna medel och säkerställa svenska socialpolitiska mål. Domstolen fann dock att administrativa svårigheter inte kan accepteras som rättfärdigandegrund och att behovet av att säkerställa en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna inte kan användas som skäl när medlemsstaten, såsom i detta fall, har valt att inte beskatta fonder i det egna landet.

EU-domstolen fann således att den svenska lagstiftningen utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital som är förbjuden enligt artikel 63 FEUF. Skillnaden i skattebehandling mellan inhemska och utländska pensionsfonder avser situationer som är objektivt jämförbara, och de skäl som den svenska regeringen åberopade för att motivera denna skillnad var inte tillräckliga för att rättfärdiga restriktionen.

EU-domstolens dom innebär att Sverige behöver anpassa sin lagstiftning på så sätt att utländska offentliga pensionsinstitut undantas från svensk kupongskatt. Samtidigt kan sådana fonder redan nu ansöka om återbäring av kupongskatt med hänvisning till de principer som EU-domstolen etablerar i sitt avgörande. Särskilt intressant är att jämförbarhetskriterier såsom uppbörd av pensionsutgifter, utbetalning av pensioner samt den berörda fondens juridiska form inte utgör relevanta åtskillnadskriterier och således inte är betydelsefulla för objektiv jämförbarhet i sammanhanget. Något krav på att ett utländskt offentligt pensionsinstitut i detalj ska motsvara AP-fondernas funktion, syfte och organisation för att kunna anses objektivt jämförbar är således inte aktuellt.

Domen föranleder en förändring jämfört med hur dessa ärenden tidigare har avgjorts av Skatteverket och svenska domstolar, inte bara med avseende på offentliga pensionsinstitut utan även andra offentliga organ där en skillnad i behandling hittills har upprätthållits av svenska domstolar med hänvisning till att objektiv jämförbarhet inte föreligger då syftet med statens skattefrihet är att undgå en rundgång av allmänna medel. Detta argument accepterades nu inte av EU-domstolen, vilket innebär att tidigare avgöranden från svenska domstolar inte längre kan anses gälla. Med beaktande av att den svenska statens skattefrihet omfattar mer än bara pensionsinstitut skulle avgörandet sannolikt kunna utsträckas till andra typer av statliga och kommunala investerare, såsom riksbanker, statliga investeringsfonder och kommuner.

Ett införande i Sverige av en ’sovereign exemption’ för utländska stater, vilket många andra länder redan har, ligger rimligtvis nära till hands som åtgärd för att tillse att svensk lagstiftning är förenlig med kapitalrörelsefriheten. Nu kommer HFD att avgöra målet baserat på EU-domstolens dom. 

Välkommen att kontakta oss om ni har några frågor!

Läs mer
The article in English

Läs mer om ämnet och hitta fler TaxNews-artiklar.

Hanna Harling
Skatterådgivare
KPMG i Sverige
+46 72 394 64 62
hanna.harling@kpmg.se