Nytt konsultationsdokument om Amount B, Pillar One från OECD

I takt med att arbetet med Pillar One och Amount B fortskrider publicerade OECD den 17 juli ett nytt konsultationsdokument om Amount B (PDF) med angivna ersättningsnivåer för enklare distributionsaktiviteter. Dokumentet bygger på det konsultationsdokument som tidigare har publicerats i december 2022 med vissa justeringar och tillägg. Kommentarer till konsultationsdokumentet ska inkomma senast den 1 september 2023. Om innehållet godkänns är det tänkt att kunna införlivas direkt i OECD Transfer Pricing Guidelines och komma att gälla redan från januari 2024.

Syftet med Amount B är att förenkla internprissättningen för rena marknadsförings- och distributionsaktiviteter. Genom införandet av Amount B och dess förutbestämda ersättningsnivåer hoppas man få en mer likvärdig och enklare tillämpning av armlängdsprincipen för lågriskdistributörer, till gagn för såväl skattskyldiga som skattemyndigheter, inte minst i utvecklingsländer. 

Till skillnad från Amount A är Amount B inte begränsat till enbart stora koncerner, utan gäller utan storleksbegränsning. Regelverket träffar i huvudsak multinationella koncerner som använder koncerninterna lågriskdistributörer för försäljning av varor till oberoende företag. Begreppet som används är ”base-line marketing and distribution” och även om likheterna är många mellan vad som faller inom detta begrepp och vad som normalt är att klassificera som lågriskdistributörer inom internprissättningen överensstämmer inte begreppen helt. För att avgöra om Amount B kan tillämpas krävs att en särskild analys görs (se nedan). Amount B träffar dessutom enbart företag som ägnar sig åt grossisthandel (”wholesale distribution”), även om små volymer av konsumentförsäljning (mindre än 20 %) accepteras inom definitionen. Såväl konsument- som industriprodukter omfattas (t.ex. bilar, elektronik, textilier och verktyg samt numera även läkemedel, vilka tidigare ansågs undantagna), men inte tjänster eller råvaror. Även distribution som utförs av säljagenter och kommissionärer omfattas. 

I konsultationsdokumentet ges två alternativa metoder (A och B) för att avgöra om Amount B är tillämpbar på en viss transaktion. Alternativ A kräver en lägre OPEX/Sales-ratio, medan alternativ B lägger större vikt vid kvalitativa kriterier. Samtliga av nedan nämnda fyra kriterier måste dock beaktas enligt båda metoderna:

1. Nettomarginalmetoden (TNMM) är korrekt prissättningsmetod och distributören är den minst komplexa parten (”tested party”);
2. OPEX/Sales < 30 % (alt. A) eller OPEX/Sales < 50 % (alt. B);
3. Det är inte fråga om försäljning av tjänster eller råvaror (commodities); och
4. Distributören utför inga ytterligare funktioner som inte kan klassas som ”baseline marketing and distribution” (t.ex. tillverkning) och som heller inte på ett säkert sätt kan särskiljas och prissättas separat.

Undantag från att tillämpa Amount B kan också göras om det visar sig mer korrekt att tillämpa en intern marknadsprismetod (CUP) för transaktionen. 

När man konstaterat att transaktionen omfattas av Amount B ska man fastställa vilken ersättningsnivå som distributören ska erhålla. Ersättningen definieras som rörelsemarginal i förhållande till försäljning (ROS) och framgår av en pris-matris. Pris-matrisen innehåller tre branschkategorier och fem nivåer baserade på storleken på rörelsetillgångar (Operating Assets) respektive rörelsekostnader (Operating Expences) i förhållande till försäljning. Av den framtagna pris-matrisen, som innehåller 15 olika utfall, framgår en standardiserad vinstmarginal för respektive bolagskategori. Dessa marginaler varierar från 1,5 % för den lägsta till 5,5 % för den högsta. Man tillämpar alltså inte interkvartilspannet, vilket är vanligt i internprissättningssammanhang, men anger däremot att +/ - 0,5 % ska accepteras för varje nivå.

Värt att notera är att ingen hänsyn tas till om det är fråga om en distributör som köper och säljer varor i eget namn eller om företaget fungerar som agent eller kommissionär.

OECD öppnar även för en möjlighet att justera det definierade ROS-resultatet med beaktande av Berry Ratio (kvoten mellan bruttovinst och rörelsekostnader) och anger då golv respektive tak på 1,05 och 1,50. 

Syftet med förslagets är, som sagt, huvudsakligen att förenkla administrationen och öka likformigheten vid fastställandet av en armslängdsmässig ersättning för enklare distributionsaktiviteter. Konceptuellt bör Amount B således innebära en lättnad för såväl skattskyldiga som skattemyndigheter. I förlängningen kommer detta regelverk också rimligen medföra en lättnad, inte minst för mindre och medelstora koncerner som upplever det omständligt och kostsamt att försvara prissättning för relativt små och enkla transaktioner med separata analyser och jämförbarhetsstudier. I dagsläget är dock regelverket så pass otydligt och komplicerat att nyttan av att slippa ta fram separata jämförbarhetsstudier ofta äts upp av komplexiteten på analysen om huruvida Amount B är tillämpbar för en viss transaktion.

Med tanke på den ambitiösa tidsplanen, med implementering redan från årsskiftet, rekommenderar vi samtliga bolag som kan vara träffade av regelverket att utföra en initial analys av huruvida Amount B kommer träffa dem samt i så fall vilken påverkan detta kommer ha på koncernens befintliga TP-modell och skattekostnad.

Välkommen att kontakta oss om du har några frågor om hur Amount B kan påverka ditt företag.
 

Åsa Edesten
Transfer pricing
+46 72 394 64 64
asa.edesten@kpmg.se 

Birgitta Hellberg
Transfer pricing
+46 70 880 88 70
birgitta.hellberg@kpmg.se

Läs mer:
OECD: Public consultation document: Pillar One – Amount B (July 2023), PDF 751 KB

Läs mer om ämnet och hitta fler TaxNews-artiklar.

Birgitta Hellberg
Skatterådgivare
KPMG i Sverige
+46 70 880 88 70
birgitta.hellberg@kpmg.se