HD: Man var bunden av låneavtal som hans sambo tagit

Sambon tog lån i mannens namn genom användande av mannens e-legitimation. Högsta domstolen slår nu fast att en tillitsfullmakt uppkommit genom överlämnandet av e-legitimationen och att mannen därför var bunden av låneavtalet.

KPMG välkomnar domen och några av de klargöranden som görs på området men noterar att den även leder till nya frågetecken för bolagen att hantera. 

I mål T 930-21 har Högsta domstolen prövat frågan om en man varit bunden av ett låneavtal som mannens sambo tagit i mannens namn.

Mannen hade lämnat sin e-legitimation (BankID) med tillhörande kod till sambon i avsikt att sambon skulle använda BankID:t för skötsel av hushållets utgifter. Utan mannens tillåtelse använde sambon BankID:t för att ta upp ett lån om 20 000 kr i mannens namn.

I domen aktualiserades frågan om den som lämnar över sitt BankID också ger mottagaren behörighet att rättshandla för hans eller hennes räkning och, i så fall, hur långt denna behörighet sträcker sig.

Högsta domstolen uttalar att en tredje man typiskt sett har anledning att utgå från att en e-legitimation med en hög säkerhetsnivå, såsom ett BankID, normalt används enbart av e-legitimationens innehavare själv eller, i vart fall, att användningen sker med innehavarens tillåtelse samt att kriterierna för en tillitsfullmakt kan uppstå om innehavaren överlämnar e-legitimationen till en annan.

Mottagaren av e-legitimationen kan således få behörighet att företa en rättshandling för innehavarens räkning. Denna behörighet kan även omfatta rättshandlingar som går utöver det innehavaren avsett att mottagaren skulle företa. Hur långt detta sträcker sig beror på den befogade tilliten hos tredje man.

Högsta domstolen uttrycker härvid att hur långt den bifogade tilliten sträcker sig kan bero på flera olika omständigheter. Högsta domstolen anger bl a att tredje man normalt har anledning att ha befogad tillit till att sådan användning av e-legitimationen som avser ordinära transaktioner, däribland upptagande av mindre lån, härrör från e-legitimationens innehavare. Vid upptagande av större lån har tredje man däremot mindre anledning att hysa befogad tillit till att användningen härrör från e-legitimationens innehavare. I ett sådant fall menar Högsta domstolen att det kan krävas att tredje man gör ytterligare kontroller för att bekräfta att rättshandlingen härrör från innehavaren.

Avgörandet innebär att Högsta domstolen slår fast att den som låter någon annan använda sin e-legitimation, såsom ett BankID, har ett ansvar för hur e-legitimationen används oavsett vilka instruktioner som lämnats. Avgörandet får anses välkommet av långivare. Tidigare avgöranden på området har inneburit svårigheter för långivare att kunna göra avtal gällande mot låntagare som uppger att någon annan använt dennes e-legitimation. Detta särskilt mot bakgrund av den utveckling som skett med ökade bedrägerier där innehavaren av e-legitimationen medverkat till bedrägeriet genom att låta annan nyttja e-legitimationen men senare förnekar kännedom om lånet.

Högsta domstolens dom skapar dock nya frågetecken och gränsdragningsproblem. Vad Högsta domstolen menar med mindre eller större lån är t ex omöjligt att dra någon annan slutsats av än att ett lånebelopp om 20 000 kr – inte så förvånande – är ett mindre lån. Däremot kan vi inte veta var gränsen går för att det ska vara fråga om ett större lån. Det är vidare osäkert vilka ytterligare kontrollåtgärder som kan krävas av en långivare för att bekräfta att rättshandlingen härrör från innehavaren.

Slutligen, Högsta domstolens dom avser visserligen ingående av ett låneavtal. Vi ser dock att Högsta domstolens resonemang kan tillämpas på andra typer av avtal vilket gör domen relevant även för andra aktörer som förlitar sig på e-legitimation vid ingående av avtal. 

Välkommen att kontakta oss om ni har några frågor.

Läs mer om ämnet och hitta fler TaxNews-artiklar.