Vi har i tidigare TaxNews skrivit om OECD:s BEPS-projekt Action 12 som handlar om obligatoriskt tillkännagivande av vissa skatteplaneringsstrukturer. OECD:s initiativ föranledde att Sverige i april 2017 tillsatte en utredning som ser över möjligheterna att införa en informationsskyldighet avseende vissa ”skatteupplägg” till Skatteverket. Nu har även EU enats om ett direktivförslag som ska införa nya regler om "obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang".

I detta TaxNews går vi översiktligt igenom EU-förslaget, som kan komma att träffa arrangemang redan från sommaren 2018.

Vad är syftet med reglerna?

Syftet med reglerna är att skattemyndigheterna inom EU ska få kännedom om potentiellt aggressiva skatteplaneringsarrangemang med en gränsöverskridande dimension (”arrangemang”) samt att säkerställa att de nationella skattemyndigheterna automatiskt utbyter denna information.

Vem träffas?

Informationsplikten kommer att åligga 1) ”förmedlare”. Förmedlare avser personer som, till exempel, utformar eller sköter implementeringen av själva arrangemanget, men det omfattar även personer som åtagit sig att, direkt eller genom andra, tillhandahålla hjälp, bistånd eller rådgivning kring ett rapporteringspliktigt arrangemang. Man kan inte utesluta att ytterligare personer träffas, något som kan komma att klargöras i t ex den fortsatta lagstiftningsprocessen kring att införa informationsskyldigheten.

Om förmedlaren är förhindrad att rapportera arrangemanget (t ex på grund av lagstadgad sekretess, om förmedlaren inte är hemmahörande inom EU/EES, eller om arrangemanget har tagits fram på egen hand av skattebetalaren) övergår informationsskyldigheten till 2) skattebetalaren.

Reglerna omfattar arrangemang både för fysiska och juridiska personer.

Vilka arrangemang ska rapporteras?

Informationsplikten utifrån EU-förslaget gäller endast gränsöverskridande arrangemang, med vilket ska förstås transaktioner och strukturer som berör mer än en medlemsstat eller en medlemsstat och ett tredje land (land utanför EU). Informationsplikten åligger varje person som träffas, varför rapporteringsplikt för samma arrangemang kan uppstå i flera länder.

De gränsöverskridande arrangemang som blir rapporteringspliktiga är sådana som uppfyller minst ett av flera kännetecken (”hallmarks”).

Några arrangemang kommer att bli rapporteringspliktiga endast om den huvudsakliga nyttan, eller en av de huvudsakliga nyttofördelarna, med arrangemanget är att uppnå en skattefördel. Exempel på kännetecken
kopplade till kriteriet om huvudsaklig nytta är (enkelt uttryckt):

• konfidentialitet arrangemang
• arrangemang med success fee
• förvärv av förlustbolag 
• cirkulära transaktioner (bl a handel med sig själv)

Andra arrangemang blir rapporteringspliktiga per definition. Exempel på kännetecken som per definition ska rapporteras är (enkelt uttryckt):

• Avdragsgilla gränsöverskridande betalningar till mottagare som saknar skatterättslig hemvist
• Dubbelt avdrag eller dubbel skattefrihet 
• Vissa kännetecken kopplade till internprissättning, såsom överlåtelser av svårvärderade immateriella tillgångar eller av övervägande del av rörelse

När ska rapporteringen ske?

Enligt EU-förslaget ska förmedlare som huvudregel anmäla rapporteringspliktiga arrangemang till behöriga myndigheter inom 30 dagar räknat från
 

a) att det tillgängliggjorts för genomförande,
b) är redo för genomförande eller
c) när det första steget i genomförandet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget har tagits,

beroende på vilket som inträffar först.

Förmedlare som endast hjälpt, bistått eller rådgett kring ett rapporteringspliktigt arrangemang, ska lämna upplysningar inom 30 dagar räknat från dagen efter det att de, direkt eller genom andra, tillhandahöll hjälpen, biståndet eller rådgivningen.

Sanktioner

Sanktioner för överträdelse ska enligt direktivet vara effektiva, proportionella och avskräckande. Direktivet överlåter dock till respektive medlemsstat att fastställa sanktionerna. Det kommer alltså bli en fråga för den svenska lagstiftningsprocessen.

Ikraftträdande och effekt

EU har alltså enats om direktivförslaget och nu återstår - vad som uppges vara en ren formalitet - att anta direktivtexten i alla språkversioner formellt. Detta beräknas kunna ske under senvåren.

Direktivtexten träder sedan i kraft redan 20 dagar efter publicering i EU:s officiella tidning, och ska tillämpas från och med den 1 juli 2020. Enligt direktivet ska dock arrangemang ”där det första steget genomfördes mellan den dag då detta direktiv träder i kraft” - som alltså kan bli redan någon gång i juni-juli i år - och den dag då det ska börja tillämpas också rapporteras (senast den 31 augusti 2020).

Därmed kan det nya regelverket alltså få effekt på arrangemang redan från och med sommaren 2018.

Definitioner och annat i detta TaxtNews utgår från det svenska översättningsförslaget av direktivtexten. Medlemsstaterna ska enligt direktivförslaget ha antagit och publicerat nationell implementeringslagstiftning senast den 31 december 2019. Regeringen har den 26 april 2018 beslutat om ett utredningsdirektiv avseende svensk lagstiftning utifrån EU:s endast förslag (tilläggsdirektiv till den befintliga utredningen om informationsplikt som tillsatts tidigare baserat på OECD:s förslag). Tilläggsdirektivet är vid denna texts författande inte publicerat.

Förberedande åtgärder

Eftersom förslaget kan komma att träffa arrangemang där det första steget genomförs redan från och med sommaren 2018 blir det viktigt att nu sätta sig in i vilka arrangemang som man planerar att genomföra och om de kommer att träffas av den kommande rapporteringsplikten, för att säkerställa att det redan nu börjar förberedas processer inför kommande rapporteringsplikt. Kontakta din skatterådgivare för mer information.

 

Vill du prenumerera på TaxNews och andra nyheter från KPMG? Anmäl dig här.