Intressant avgörande från Kammarrätten i Jönköping om internprissättning avseende ersättning för distributör som avviker från avtalad nivå men som faller inom marknadsmässigt intervall för jämförbara bolag, samt om kompensationsinvändning.

Koncernens distributörer ska enligt det skriftliga avtalet med det svenska bolaget redovisa en rörelsemarginal om 3 procent av försäljningen. För inkomståret i fråga hade den amerikanska distributören redovisat en marginal som var högre än den avtalade. I praktiken menade dock bolaget att koncernen konsekvent justerat resultatet till 3 procent endast om det hamnat utanför ett marknadsmässigt intervall medan rörelsemarginaler inom intervallet inte justerats i praktiken. Bolaget menade därför att parterna konsekvent tillämpat en ordning som avviker från det skriftliga avtalet. Då den redovisade marginalen hamnade inom interkvartilsspannet som tagits fram i bolagets jämförelsestudie, menade bolaget att det inte kan röra sig om en felprissättning.

Bolaget invände vidare att en av koncernens andra distributörer i Tyskland hade redovisat en för låg marginal samt att det detta kompenserar den högre marginalen som den amerikanska distributören har fått, en s.k. kompensationsinvändning. Enligt bolaget ger praxis inte stöd för att en kompensation måste avse samma avtalsparter. Därmed har inte det svenska bolaget erhållit en lägre inkomst.

Kammarrätten menade i domslutet att det aktuella avtalets ordalydelse är klart och tydligt utformad och att det därmed saknas utrymme för tolkningar. Avtalet har också följts och ersättningen har justerats till den avtalade nivån när tilläggsfakturering skett. Enbart den omständigheten att parterna avvikit från villkoren i avtalet, endast i de fall då distributörens rörelsemarginal inte hamnat inom interkvartilsspannet, kan inte innebära att avtalet ges en annan innebörd. Kammarrätten fann därför att en sådan avvikelse inte hade accepterats av en oberoende part och att det är tydligt att en felprissättning skett som har påverkat bolagets resultat negativt.

Avseende kompensationsinvändningen menade kammarrätten att utgångspunkten för bedömningen är avtalsförhållandet mellan parterna. Enligt kammarrättens uppfattning finns därmed inte stöd för att beakta andra kompenserande transaktioner än de som uppkommit inom ramen för samma avtalsförhållande.

KPMG:s kommentar

KPMG:s erfarenhet är att det är mycket vanligt att multinationella koncerner har skriftliga avtal på plats som reglerar ersättningsnivån. Vidare är vår erfarenhet att det särskilt vid varuförsäljning i praktiken är svårt att justera priserna så att koncernens distributörer hamnar på en exakt marginal från år till år. Det är därmed också vanligt förekommande att koncernens distributörer redovisar olika marginaler vilka ändå hamnar inom ett marknadsmässigt intervall av en jämförelsestudie. Det har historiskt varit vår uppfattning att detta ändå skulle anses marknadsmässigt från ett svenskt perspektiv. Det är därför förvånande att en upptaxering kan ske trots att rörelsemarginalen för det amerikanska bolaget i detta fall bevisligen hamnat inom ett marknadsmässigt intervall.

Med anledningen av detta kammarrättsavgörande är det uppenbart att kammarrätten i väsentlig grad har bortsett från parternas faktiska åtgärder och istället lagt störst vikt vid det skriftliga avtalet. Koncerner som har upprättat avtal med specifika nivåer av rörelsemarginaler som inte följs, trots att redovisade marginaler befinner sig inom ett interkvartilsspann av en jämförelsestudie, står därmed en risk för upptaxering och skattetillägg. Vi rekommenderar därför koncerner med sådana avtal och policys att se över dessa för att minimera framtida risker.

Notera gärna att domen vid denna texts publicering inte har vunnit laga kraft. Bolaget har enligt erhållen uppgift till och med den 19 september 2017 på sig för att överklaga. 

Välkommen att kontakta oss om du har några frågor.

 

Karolina Viberg
karolina.viberg@kpmg.se

Annika Lindström
annika.lindstrom@kpmg.se