Avdragsförbud för ränta på vissa skuldförbindelser

För att täcka de risker som vissa verksamheter i finanssektorn är förenade med ställs i EU-rätten krav på såväl hur mycket kapital företag är tvungna att hålla i förhållande till sina tillgångar (kapitalbas) som vilket slag av kapital som får ingå i beräkningen av minsta tillåtna kapitalbas. Härvid får vissa efterställda skuldförbindelser ingå i kapitalbasen dels för banker och andra kreditinstitut, värdepappersbolag samt vissa fondbolag m.fl. i form av primärkapitaltillskott (art 52) respektive supplementärkapitalinstrument (art 63) enligt den s k tillsynsförordningen, dels för försäkringsbolag i form av primärkapital (art 88) enligt det s k Solvens II-direktivet.

Eftersom dessa efterställda skuldförbindelser likt eget kapital får ingå i kapitalbasen bör de enligt regeringen behandlas som eget kapital vid beskattningen. Mot bakgrund av detta anser regeringen att ränteutgifter på de aktuella efterställda skuldförbindelserna inte bör kunna dras av. Med ”ränteutgifter” anses enligt promemorian ränta eller andra utgifter för kredit, d v s alla utgifter som uppstår för att anskaffa kapital. I det ligger enligt promemorian t ex att ersättning till långivaren vid lösen av lån i förtid träffas av uttrycket ”ränteutgifter”.

Enligt regeringen ökar förslaget den skattemässiga neutraliteten mellan finansiering med eget kapital och finansiering med efterställda skuldförbindelser i finanssektorn. Förslaget ger enligt regeringen dessutom företag i finanssektorn incitament att öka soliditeten och därmed sektorns motståndskraft i finanskriser.

Förslaget föranleder ändringar av 24 kap 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och införandet av en ny paragraf 4 a § i samma kapitel. Bestämmelserna föreslås tillämpas på ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2016.

Förslaget beräknas leda till en ökning av bolagsskattebasen om drygt 6 miljarder kronor och således en ökning av skatteintäkterna med 1,38 miljarder kronor 2017 och varaktigt.

Tidpunkten för värdeöverföring vid koncernbidrag fastställs

Av rättspraxis framgår att ett villkor för avdrag för koncernbidrag utöver de som framgår av 35 kap 3–6 §§ IL är att en värdeöverföring motsvarande bidraget sker. Enligt regeringen bör detta villkor komma i uttryck i lagtexten vilket också aktualiserar frågan vid vilken tidpunkt värdeöverföringen ska ske. Enligt regeringen får det anses vara lämpligt att värden motsvarande koncernbidraget förs över från givaren till mottagaren senast den dag som givaren enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, ska lämna inkomstdeklaration.

Förslaget föranleder ändringar av 35 kap 1 § IL och bestämmelsen föreslås tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016.

Förslaget beräknas inte ha några offentligfinansiella effekter.

Den s k ventilen i reglerna om beloppsspärr avseende tidigare års underskott

Beloppsspärren innebär enkelt uttryckt att underskott överstigande 200 procent av förvärvsutgiften förfaller. För att inte medel ska kunna föras över till underskottsföretaget för att höja förvärvsutgiften ska förvärvsutgiften minskas med vissa kapitaltillskott. För att dessa regler inte ska motverka affärsmässigt betingade förvärv av underskottsföretag ska – enligt den s k ventilen i 40 kap 16 a § första stycket IL – förvärvsutgiften inte minskas med kapitaltillskott om det är ”uppenbart” att förvärvaren genom kapitaltillskottet har fått en tillgång av verkligt och särskilt värde ”som motsvarar kapitaltillskottet”.

Regeringen konstaterar i dagens förslag att det är angeläget att ventilen i 40 kap 16 a § första stycket IL inte motverkar affärsmässigt betingade förvärv av underskottsföretag. Av detta skäl föreslås ett antal förenklingar och förtydliganden i regeln.

Regeringen föreslår att ett kapitaltillskott som lämnats till ett underskottsföretag och som helt eller delvis har medfört en ägarförändring i underskottsföretaget ska hanteras på särskilt sätt om:

• det lämnats tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skedde, och
  förvärvaren genom kapitaltillskottet har fått en tillgång av verkligt och särskilt värde.
  
  
• I dessa fall ska kapitaltillskottet vid beräkningen av förvärvsutgiften i beloppsspärren bestämmas till ett belopp som motsvarar det lägsta av kapitaltillskottet och värdet av tillgången som indirekt belöper sig på den förvärvade andelen i underskottsföretaget. Vid beräkningen av värdet av tillgången ska kapitaltillskottet enligt förslaget inte räknas med.

Förslaget föranleder ändringar i 40 kap 16 § IL och att en ny paragraf, 40 kap 15 a §, ersätter nuvarande 16 a §. Bestämmelsen föreslås tillämpas första gången på förvärv som sker efter den 31 december 2016.

Förslaget beräknas leda till minskade skatteintäkter om 50 miljoner kronor 2017 och varaktigt.

KPMG:s kommentar

De förslag som avlämnats idag härstammar från Företagsskattekommitténs slutbetänkande ”Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet” SOU 2014:40 som publicerades i juni 2014. Dessa förslag var del av en större översyn av bolagsbeskattningen som skulle syfta till ökad neutralitet mellan eget och främmande kapital. Regeringen synes av promemorian att döma vara av uppfattningen att dessa delförslag för sig leder till en ökad neutralitet mellan eget och främmande kapital. Huruvida förslaget leder till en sådan utjämning är enligt vår mening oklart. Klart är dock att förslaget om avdragsförbud för ränta på vissa skuldförbindelser leder till en ökad beskattning av finansiell sektor. Om detta förslag genomförs återstår det även att se huruvida detta påverkar slutsatserna i den pågående utredningen om beskattning av finansiell sektor.

Läs mer
Finanasdepartementets promemoria (2016-03-30): Avdragsförbud för ränta på vissa efterställda skuldförbindelser samt vissa förenklingar på företagsskatteområdet (PDF 218 KB)

Välkommen att kontakta oss om ni har frågor om förslagen och dess konsekvenser.
 

Jörgen Graner
+46 8 723 97 90
jorgen.graner@kpmg.se