Granskningen ska omfatta ett urval av underlag och således inte omfatta alla enskilda redovisningsposter samt vara inriktad på att upptäcka vad som brukar benämnas väsentliga fel. En revisor ska skaffa sig tillräcklig och ändamålsenlig information, s.k. revisionsbevis, för att kunna dra betryggande slutsatser att basera sina uttalanden i revisionsberättelsen på. För att förstärka revisionsbevisen ska en revisor inhämta information från företagets ledning.

Vid revisionen av ett stort företag ingår många medarbetare med olika, kompletterande kompetenser och förmågor. De leds alltid av en huvudansvarig revisor, vars ansvar är att säkerställa att alla centrala delar av organisationen är genomlysta och kontrollerade. Det går till så att revisionsteamet kartlägger de olika rutiner som bokföringen bygger på och identifierar sedan de kontrollmoment i rutinerna som ska säkerställa en riktig bokföring. Genom stickprov förvissar sig revisionsteamet om att kontrollerna fungerar i enlighet med beskrivningen, och att de har tillämpats under hela året.

En revisor har ansvar för att utforma och göra ett uttalande om årsredovisningen i revisionsberättelsen, medan det är företagets styrelse och vd som ansvarar för upprättandet och utformningen av årsredovisningen. Revisionen av årsredovisningen befriar inte styrelsen och vd från deras ansvar.

En revisionsberättelse enligt standardutformningen är inte nödvändigtvis en garanti för att precis allt står rätt till. Oegentligheter och fel kan förekomma, men det är inte säkert att revisorn har en rimlig chans att upptäcka dem. En sedvanlig revision har inte heller till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka förskingringar eller andra oegentligheter och fel.

Revisorsnämnden konstaterar att ”Det är endast väsentliga fel som revisorn upptäcker som han eller hon är skyldig att rapportera i revisionsberättelsen […] En ren revisionsberättelse innebär inte att det inte finns behov för ägare, tillsynsmyndigheter och analytiker att noga läsa och tolka informationen i årsredovisningen.”

Revisionsberättelsen utgör ofta bara en del av det som rapporteras under revisionen. Revisorer lämnar ofta både muntliga och skriftliga rapporter till olika beslutsfattare i företaget. Rapporter kan innehålla iakttagelser och kritiska synpunkter på den interna kontrollen i företaget samt förslag på förbättringar.

God revisionssed är, enkelt uttryckt, det sätt på vilken en revision ska genomföras. Det handlar om kunskap, erfarenhet och professionellt omdöme. Den goda seden utvecklas både internationellt, inom FAR och av Revisorsnämnden. Vid tidpunkten för KPMG:s revision av HQ var det RS Revisionsstandard i Sverige (RS) som skulle tillämpas vid revision av ett företags årsredovisning och bokföring samt vd:s och styrelsens förvaltning. RS var en svensk standard som tillämpades under perioden 2004-2010 och som var en svensk anpassning av en äldre version av de internationella revisionsstandarderna, International Standard of Auditing, ISA såsom de förelåg tidigare.

För räkenskapsår som påbörjats efter den 31 december 2010 har RS ersatts med en direkt översatt svensk version av aktuella ISA. Huvudman för ISA är IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board) som är en oberoende internationell organisation med uppgift att utveckla revisionsstandarder. Mer information om IAASB finns på www.iaasb.org.

Revisorsnämnden är statens myndighet för revisorsfrågor. Revisorsnämnden ansvarar för att god revisionssed upprätthålls och utvecklas på lämpligt sätt. Om någon anser att en revisor har brutit mot god revisionssed kan revisorn anmälas till Revisorsnämnden, som då prövar om den utförda revisionen har utförts enligt god revisionssed. Beslut om en disciplinär åtgärd fattas av en särskild nämnd, Tillsynsnämnden. Tillsynsnämnden består av nio ledamöter som utses av regeringen för en treårsperiod i taget. Tillsynsnämnden har en domare som ordförande och består därtill av representanter från bl a Skatteverket, Svenskt Näringsliv och revisionsbranschen.