Sammanfattning av viktiga delar av rapporten

Genom åtgärdspunkt 5 ålades Forum on Harmful Tax Practices (FHTP) att förbättra arbetet med att motverka skadliga skatteordningar med särskild prioritering att öka transparensen, inklusive införande av ett obligatoriskt spontant informationsutbyte vid avgöranden som avser skatteincitament, samt att tydliggöra kravet på betydande aktivitet hos såväl existerande som framtida skatteincitament.

Som följer av åtgärdspunktens utformning är motverkande av skadliga skatteordningar inget nytt på agendan för FHTP. FHTP tillkom efter en rapport publicerad av OECD 1998, vari vissa principer och faktorer fastställdes för hur skadliga skatteordningar skulle identifieras och bedömas. Åtgärdspunkt 5 kan således sägas vara ett omtag i detta arbete.

FHTP kommer att fortsätta sitt arbete med att granska länders skatteincitamentprogram. För närvarande har FHTP identifierat 43 skatteincitamentsprogram, varav 16 avser skatteincitament för utveckling av immateriella tillgångar (IP-incitament). I rapporten ställs ett ökat krav på enskilda länder att göra självutvärderingar av existerande och framtida skatteincitamentprogram och att spontant begära att FHTP gör en bedömning.

Den slutliga rapportens huvudpunkter avser  

1. frågan om hur kravet på betydande aktivitet ska beaktas vid bedömning av om ett skatteincitament är potentiellt  skadligt, samt

2. krav på spontant utbyte av information kring bindande överenskommelser i skattefrågor, som riskerar att kunna utnyttjas för vinstöverföringar mellan olika länder.  

En avgörande faktor för om ett skatteincitamentprogram ska bedömas som skadligt blir till vilken del betydande aktivitet i staten beaktas. Slutrapporten har antagit metoder när det gäller att mäta betydande aktiviteter inom olika typer av skatteincitamentsprogram. Denna fråga är inte ny utan var ett bedömningskriterium som lyftes fram 1998. Genom den nu publicerade rapporten har dock ytterligare vikt fästs vid denna fråga och vissa metoder och särskilda underordnade bedömningskriterier har fastställts – särskilt såvitt avser IP-incitament.

Rapporten anvisar ett generellt ökat fokus på betydande aktivitet. För olika typer av verksamhet tydliggörs vilka faktorer som bör beaktas vid en utvärdering av skatteincitamentsprogrammet.  

Vad särskilt avser IP-incitament införs den så kallade nexusstrategin som syftar till att direkt koppla skatteincitamentets förmåner till det sökande företagets reala bidrag till inkomsterna. De principer som anges gäller IP-incitament Detta mäts genom en formel där bolagets kvalificerade FoU-utgifter ställs i relation till de totala FoU-utgifterna för tillgången. Endast utgifter och inkomster hos kvalificerade skattebetalare beaktas vid beräkningen av berättigat resultat för IP-incitamentet. Vad som avses med kvalificerade skattebetalare diskuteras särskilt i rapporten. De kvalificerade utgifterna agerar här som en indikator för aktivitet.  

Kvalificerade utgifter är utgifter direkt kopplade till tillgången och kommer i princip inte omfatta räntebetalningar, byggkostnader, förvärvskostnader och kostnader för outsourcing till närstående parter. En uppräkning på 30 % av kvalificerade utgifter får medges i den utsträckning som den skattskyldige har icke-kvalificerade utgifter. Detta innebär alltså att exempelvis förvärvskostnader och kostnader för funktioner outsourcade till närstående kan beaktas genom denna uppräkning.

Vissa särskilda övergångsregler har överenskommits, bl.a. att inträde av nya skattebetalare/nya tillgångar i befintliga IP-incitamentet som inte beaktar nexusstrategin, inte är tillåtna från och med 30 juni 2016. Tillämpning av befintliga överenskommelser med skattskyldiga avseende IP-incitamentet som inte följer nexusstrategin kan tillåtas fram till och med 30 juni 2021. Vissa särskilda upplysningskrav införs såvitt avser nyansökningar till befintliga skatteincitamentsprogram efter den 6 februari 2015.

Ett gemensamt ramverk har utarbetats för obligatoriskt utbyte av information om förhandsbesked och andra bindande uppgörelser. Inledningsvis ges vissa principer för bedömningen av om ett visst beslut omfattas av informationsutbytesplikten. I rapporten har ett antal typer av bindande överenskommelser identifierats för vilka informationsutbyte ska ske. Utöver dessa ges FHTP även rätt att inom vissa ramar lägga till ytterligare typer av bindande överenskommelser. Rapporten ger ett standardiserat förfarande för vilken information som skall utbytas och formerna för det. Det tydliggörs även vissa parametrar för processen vid bindande överenskommelser som anses utgöra ’best practice’. Information ska enligt huvudregeln delges dels de stater som berörs av närståendetransaktioner, dels de stater där moderbolag respektive koncernmoderbolag är etablerat. Obligatoriskt spontant informationsutbyte kommer att ske från och med den 1 april 2016 såvitt avser beslut därefter.

För överenskommelser fattade eller ändrade efter 1 januari 2010 och som fortfarande varit i kraft efter 1 januari 2014 måste information utbytas. Informationsutbytet avseende dessa befintliga bindande överenskommelser måste vara klart senast den 31 december 2016.  


KPMG:s initiala kommentarer

Inledningsvis kan noteras att arbetet under åtgärdspunkt 5 innebär en förändring av arbete som redan bedrivs och att ett par nya verktyg introduceras. Vidare tydliggör rapporten att det åligger respektive medlemsstat att bedöma om ett skatteincitament riskerar att utnyttjas för omotiverade vinstöverföringar mellan länder.

Genom rapporten ges betydande aktiviteter ytterligare vikt vid bedömningen av om ett skatteincitament är potentiellt skadlig, men i gengäld innebär detta också ett förtydligande av hur bedömningen ska göras. Vad avser IP-incitamentet riskerar bedömningsparametrarna dock att leda till ökad komplexitet i regelverken och ökad administrationsbörda för berörda företag. Vad avser andra skatteincitament är bedömningskriterierna mer allmänt hållna, vilket i sin tur riskerar att leda till bristande förutsebarhet.

Av rapporten framgår att ett flertal länders IP-incitament kommer att behöva göras om under de kommande månaderna för att inkludera den modifierade nexus strategin. EU-rådet enades även den 9 december 2014 om att stödja OECD:s strategi och övervakar att EU:s medlemsstater implementerar principerna. Eftersom förändringar är att vänta i befintliga IP-incitament kan det således finnas anledning för berörda företag att så snart som möjligt analysera hur införandet av nexusstrategin påverkar befintliga strukturer och kommande transaktioner. Eftersom kravet på betydande aktivitet även tydliggörs såvitt avser andra skatteincitament kan ändringar även i andra skatteincitament är IP-incitament förväntas. Även i dessa fall bör analyseras om det finns anledning att anta om förändringarna kan komma att påverka befintliga strukturer.

Eftersom att informationsutbytet även kommer att omfatta befintliga bindande överenskommelser kan det även vara lämpligt att redan nu se över och dokumentera de överväganden som gjorts och de funktioner som utförts. Detta för att underlätta vid en potentiell dialog med berörda myndigheter i andra länder än det land med vilket överenskommelsen nåtts. Skattskyldiga ska även vara medvetna om att information i samband med bindande överenskommelser kan komma att bli föremål för informationsutbyte mellan stater.

Läs mer:
Countering Harmful Tax Practices More Effectively, Taking into Account Transparency and Substance, Action 5 - 2015 Final Report 

Vänligen kontakta oss för mer information.